Stockholm calling.

Jag har kommit på att jag är ingen ensammänniska, eller en som bara kan ta det lugnt. När jag inte har något planerat blir jag först hur lycklig som helst och typ sätter på en film och myser ner mig i soffan, och jag är överlycklig. Men jag tröttnar efter 5 minuter? Även om jag bestämmer att jag ska ha en heldag själv och bara ta det lugnt blir jag restlös direkt. På ett sätt tror jag att jag är typ ensamrädd? Vet inte hur jag ska förklara, men jag gillar helt enkelt inte att vara ensam. Som tur är har jag mina brudar, utan er vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Ni är min värld, mitt allt.

Jävlar vilken djup blogg, vafan sysslar jag me? jag tror de är bara för att jag är hungrig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0