Suck.
Jag har inget att skriva om, men ändå har jag lust att skriva. Skriva av mig kanske är fel mening, men de är typ så jag vill göra. Att blotta sig på bloggen är något jag gör ganska ofta nu, vet inte varför. Kanske är de för att jag tror att jag ska må bättre efter? Eller för att jag vill att just du, eller du ska läsa det jag skriver. Jag fattar om ni inte fattar, men så är det iaf.
Jag trodde verkligen att ett hav inte skulle förändra en vänskap, men jag hade fel. Vi har glidit ifrån varandra, thats it. Jag säger inte att jag inte vill vara vän med dig, men om det inte funkade första gången, varför skulle det då funka nu? Det kanske inte funkar, men din lilla lapp jag fick på julafton ligger i en låda, och jag läser det ibland. Det funkar för mig. Även ett armband jag har fått av dig, har jag på mig ofta. Vet inte vad jag får ut av de, men det känns bra.
Jag trodde du var en vän som jag skulle ha föralltid, jag vill de fortfarande, ha dig som vän föralltid. Men vi har haft lite trubbel om man kan uttala det så, eller det kanske är jag som orsakat det. Fast i grund och botten, så tror jag att du skulle ha sagt som det var, istället för att inte säga något alls. Jag vet att jag gjorde det där misstaget, och jag ångrar det. Men vi pratade ju efter det? Vi hade det kul ihop, vi skrattade. Jag saknar ditt skratt. Om du inte vill prata med mig så får jag ta det, men det är inte lätt. Jag tänker på dig ibland gubben.
Okej, gör det om du vill det. Men försök inte att gömma det. Hur kul tror du att det är, att inte kunna lite på dig. Att inte kunna vet vad som väntar en, om man ska få en bra kväll, eller om den ska bli åt helvete. Jag har sett det med egna ögon, hur du gömmer det. Varför? Jag vill hjälpa, men du vill inte ha hjälp.
Du är världens bästa, det vet du. Även fast jag vet att du inte läser min blogg, så vill jag skriva hur mycket du betyder för mig. Allt vi gått igenom, alla motgångar vi haft. Ibland tänker jag tillbaka på tiden då jag såg dig gå sönder, då jag såg dig vara helt förstörd. Då ville jag bara bort, jag ville inte se det jag såg, jag ville inte höra det jag hörde. Men jag gjorde det, jag såg, jag hörde. Det gjorde så jävla ont, att veta att du mår dåligt får mig att vilja spy. Efter den dagen ändrades allt, jag vill vara med dig vare sekund, varje dag. Jag vill ha dig här hela tiden, men det är inte lätt att hinna med allt! Hoppas du vet att jag älskar dig mer än allt annat, även fast jag kanske inte visar det och jag inte har tid för dig.
</3
