Bad day.
Ja, jag är allmänt sur och trött idag. Känns som om dagen har varit helt meningslös? Vaknade hemma vid helen, försov mig, hann inte duscha, inte fixa håret, och gömde mig i helens kavaj och min stora halsduk hela dagen. Gick i skolan till 20 över 9.. en lektion, det känns ju jätte bra och missa en sovmorgon pga av en liiiten lektion. Aja, for hem till helen igen, såg Hitta Nemo (DAGENS HÖJDPUNKT!!!) Annars hade jag inte klarat av dagen. tillbaka och åt soppa is matsalen, oj va mätt jag blev, inte. skyndade mig till klassrådet, som var inställt... Drygade i skolan i 45 minuter, sen hade jag naturkunskap, ÄCKELÄMNE. Bygga hur till gråsuggor, och äckliga var dem också, allt som har många ben och kryper har jag fobi för.. Och såklart har de vart mulet och regnat hela dagen också, nej fy för den här torsdagen!
Har precis ätit köttbullar, potatis, gräddsås och lingonsylt. Heaven. Nu ska jag fixa lite, sen börja packa väsakan och greppa innebandyklubban. Ikväll ska jag springa av mig mina aggressioner.
Vart är du? Du är inte den jag trodde du var. Ett samtal är inte så svårt kan jag säga, men det är du som får höra av dig, för du sa att du skulle ringa. Jag väntade och väntade, men inte fick jag ett samtal. Jag är trött på ursäkter. Du undviker mig och jag vet inte om jag kan kalla oss vänner längre. (handlar inte om samma person som jag skrev om för några veckor sen för den personen är fortfarande ett frågetecken, och jag saknar det frågetecknet). Men den jag skriver om nu, hon vet precis vem hon är. Spelar ingen roll om du hör av dig, för du har ändå ändrats helt från den tjejen som jag lärde känna förra sommaren.
Jag vet att ett samtal inte är så svårt, men vad ska jag säga? Vi har glidit ifrån varandra väldigt mycket. Inte på grund av att jag inte hört av mig nu när jag sa att jag skulle det. Det hände något långt innan dess.. Och jag vet inte vad, vi stod så nära varandra, pratade jämt och lyckades hålla kontakten i ett år på lång distans, men när jag väl kom nära dig tappade vi kontakten. Jag saknar oss det gör jag verkligen. Det sista jag gör är att undvika dig, tro det eller ej. Men att höra av mig när jag har kommit ner har känts konstigt. Ringa eller skicka ett sms när jag skulle ner när vi inte pratar annars, när vi inte har någon koll på vad som händer i varandras liv längre.. Inget av det här är en bra ursäkt för att jag inte hört av mig absolut inte. Och att jag va sjuk va inte heller en bra anledning, men den veckan orkade jag verkligen inte göra någonting, låg bara i sängen.. Och nu? Vad ska jag säga, förlåt och att jag saknar oss för det är dom två orden som ringer i mitt huvud varje gång jag hör ditt namn. För jag saknar verkligen oss, vi har gjort mycket roligt tillsammans, och haft kul. Men glidit ifrån varandra, jag kanske int e är samma person som du lärde känna för ett år sen för det är jag själv medveten om mycket i mitt liv har förändrats nu, men på något vis känns det som om att du inte heller är den personen som jag lärde känna.. Men jag sa det då, och står fast vid att jag älskar dig och saknar dig otroligt mycket.
