Everytime I think of you, I always catch my breath.
Alla tankar snurrar, mycker händer och här står jag. Mitt i allt vimmel av människor och prat. Kloka ord kommer ut munnarna, men även ord som inte alls har någon betydelse. Jag tänker, tänker o tänker men aldrig kommer jag fram till några svar. Jag känner att snart, alldelles snart, kommer mina känslor välla över som en kastrull och det kommer kännas precis som det också, jag kommer känna mig som vattnet som domnar bort på den varma spisplattan. Allt går runt som en cirkel, men ändå står jag helt still? Dagarna passerar lika snabbt som sommrarna och kvar blir jag i höstmörkret. Det är konstigt hur man kan känna sig så jävla ensam, när man har fullt med folk omkring sig. Jag vet att jag har folk jag kan prata med, och det är skönt, men förlåt om jag inte vänder mig till er, för jag känner att jag kommer ha en lång period nu som jag bara vill känna efter vad jag vill och bara sluta in mig i min själv och mina egna tankar..
Jag hoppas ni förstår.
Love and understanding//
Camilla
jag vet precis hur du känner. jag förstår vart enda ord. även fast det är jobbigt att alla frågar hur man mår och vad som har hänt minst 200000000 gånger om dagen, så kan jag lova dig att det kommer att kännas bättre efter allt. att du har haft alla de vänner du har som verkligen har brytt sig och sett att du har mått dåligt. så kämpa på, så finns vi alla här för dig . & jag kan lova en sak till; att alla avgudar dig minst lika mycket som jag gör <3
Du ska veta att jag alltid finns här och att jag älskar dig.
Amanda, du är guld värd. bli tårögd <3
